STICKNING

 

Nu är den äntligen klar. Att få skapa något med sina egna händer och se ett konkret resultat är en skön upplevelse. En tröja av detta slag har jag hoppats skapa länge. Processen påbörjades i slutet av november 2020 och den blev klar ungefär fyra och en halv månad senare! Motivationen att ta tag i stickorna har varierat. När jag väl kom fram till mönstret gick det snabbt! Jag ville ju veta hur den skulle börja se ut!

Att mekaniskt sticka och exakt följa ett mönster både enligt färg och modell tycker jag känns tråkigt och fantasilöst. Att få välja färger och helst skapa egna mönster är mycket roligare!

När jag var barn var det min farmor som stickade. Hon stickade jämt. Satt alltid med en stickning i famnen och när vi barnbarn bad henne komma så var hennes stående replik: "Jag kommer, jag ska bara sticka stickan till slut".  Hon stickade till sina barn, alltså till min pappa och hans bror, till sina svärdöttrar, men speciellt stickade hon till sina barnbarn. Det var alltid lika spännande att följa med hennes projekt. Kanske var jag den av barnbarnen som önskade eller beställde flest tröjor. Jag valde modeller och komponerade också egna mönster och färgsättningar som hon förverkligade.

Jag minns speciellt en komposition som jag gjorde i vinrött, rosa och vitt och farmor stickade snällt enligt mina direktiv. Tillsammans med farmor bodde farmors syster Astrid, som av någon, för mig okänd anledning, kallades för Jumpen. Jag minns att Jumpen skakade på huvudet åt mitt val av färger och sa: "Ja, den färgkombinationen har man ju aldrig sett förut".

Min mamma var och är fortfarande en hejare på att sticka. Numera stickar hon endast sockor, men tidigare var hennes bravur att sticka dubbelstickning. Hon gjorde det på sitt eget sätt och lyckades aldrig lära ut sitt specifika sätt att sticka på till någon annan (annat än till mig!). Någon gång på 70-talet fick hon pris i en sticktävling i en finsk handarbetstidning men när de skulle beskriva hur hon stickat så hade de ändå förklarat hur hon gjorde på ett annat sätt än hon de facto stickade. Hon stickade hur som helst så att stickningen blev slät på bägge sidor och om hon exempelvis stickade blå och vitrutigt så var den blåa rutan vit på andra sidan. Hon stickade bland annat en tröja till min lillasyster med små hundar som går att vända ut och in.

Själv stickade jag min första tröja när jag gick på nian i högstadiet. Det var en rosa och vit mönstrad babytröja. Jag drog åt trådarna så spänt att den inte blev någon mästerverk direkt. Min modersmålslärare som såg mig sticka på en rast kommenterade min stickning:
"Jaha, du har tänkt att du ska få en flicka".
"Nej då", svarade jag. "Jag stickar den till min pojke". Jag minns att jag blev provocerad av hennes kommentar. Orsaken till att jag stickade i rosa var att rosa faktiskt var min favoritfärg väldigt länge. Skam till sägandes visade det sig ändå att jag var så konservativ att ingen av mina fyra pojkar har använt tröjan. I stället gav jag den till min syster Pia, som har döttrar. 

Senare, under gymnasietiden, stickade jag två tröjor till min tretton år yngre lillasyster Nina. En tröja med Snobben och Woodstock och en med en glass- strut. Jag önskar att de tröjorna fanns i behåll, eller åtminstone bilder på dem, för de tröjorna ritade jag själv mönstren till. Mönstren ritade jag på rutigt papper. 

Under studietiden blev det några egenhändigt komponerade tröjor till mig själv, stickade av restgarner och en misslyckad tröja i bomullsgarn till min dåvarande pojkvän sedermera man och numera ex man. 

När jag fick barn blev det igen aktuellt att sticka tröjor modell mindre. I den vevan introducerade min väninna Johanna mig i stickmaskinernas värld. Det gick ju så mycket fortare att sticka på stickmaskin. Vi köpte en stickmaskin tillsammans och använde den turvis. Min dåvarande svärmors mamma Anna hade stickat fina tröjor i norsk stil (?) någon gång på 60-talet och dessa tröjor användes fortfarande i familjen. De finns faktiskt och är i prima skick än idag! Jag stal mönstret från dem och stickade flera barntröjor i olika färgkombinationer. Det var roligt för att det gick fort, men trots allt är det mycket roligare att sticka för hand!

Efter denna period har jag lärt mig sticka sockor, men i övrigt har det inte blivit mycket stickat. Eller förresten, för ett par år sedan stickade jag en liknande tröja som jag nu stickat till mig själv, till min systerdotter. Då var det hon som fick välja färger!

Efter att tröjan på bilden blev klar önskade sig min syster Pia sig en likadan, men naturligtvis i färger som hon fick välja. Inte utan stolthet har jag nu påbörjat tröjan. Hon gav mig också den bästa komplimangen jag kan tänka mig. "Du får bli vår nya Fammo", den rollen axlar jag gärna, men lika produktiv som farmor blir jag nog aldrig.