Hur påverkas du av tillvarons ovisshet?

 

Att leva med ovisshet är en ofrånkomlig del av att vara människa. Vi kan inte fullständigt kontrollera framtiden. Behovet av kontroll kan förorsaka olust och stress just för att livet inte kan kontrolleras. Vi människor har olika stort behov av kontroll och uthärdar ovissheten olika bra. En del vill helst att framtiden ska vara så förutsägbar som möjligt medan andra har lättare för att ”vänta och se” och att ”ta dagen som den kommer”.

”Allting är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig” är ett citat av Too- ticki ur boken Trollvinter av Tove Jansson.  Kanske har du själv ett kort eller någon pryl med detta citat? Varför i så fall? Vad är det som tilltalar dig och många andra med detta citat? Om jag tolkar Too-ticki rätt så tycker hon om att förundras över det som inte går att förklara och tycker att det inte behöver finnas svar på allt. Mumintrollet i sin tur, som är Too-tickis samtalspartner har svårt för att slappna av och leva i stunden när han inte vet vad som skall hända härnäst. Filifjonkan som är en annan av Tove Janssons karaktärer går hela tiden omkring och oroar sig för katastrofer. När katastrofen väl är ett faktum blir hon plötsligt lugn för då har det värsta ju redan hänt och hon slipper ovissheten.

Sociologen Aron Antonovski talar om KASAM, som är en förkortning på känslan av sammanhang. Vi behöver, baserat på hans forskning, känna att livet är begripligt, hanterbart och meningsfullt. Vi begriper varför vissa saker händer, alltså vi innehar kunskap, vi känner också att vi kan hantera situationen på ett eller annat sätt, vi är alltså inte endast offer. Det allra viktigaste enligt Antonovski är att vi lyckas se någon form av mening med våra liv trots att vi går igenom svårigheter. Ett högt KASAM innebär god hälsa. Ju mer vi upplever livet begripligt, hanterbart och meningsfullt desto större KASAM och kanske också större förmåga att uthärda ovisshet.

Under det senaste året har tillvarons ovisshet dragits till sin spets. En del har drabbats mer än andra. Personligen har jag varit lyckligt lottad. Jag har fått behålla mitt arbete, jag har fått prova på nya samarbetsformer och framför allt vågat prova på ny teknik. Till en början kändes distansarbetet och nya arbetssätt spännande, men med tiden har det blivit allt tyngre att leva i ovisshet om hur länge vi skulle bli tvungna att leva utan fysiska möten.

Psykologen Anna Kåver skriver i sin bok ”Oro: Att leva med tillvarons ovisshet” om den sunda respektive den giftiga oron. Oron är nödvändig, den ger oss framförhållning och gör att vi förhoppningsvis påverkar det vi kan påverka. En oro för att insjukna i Covid 19 gör exempelvis att vi tar ansvar och håller avstånd och tänker på hygienen. Den giftiga oron är att ägna mycket tid åt att oroa sig för det man inte kan påverka.

Känner du igen dig i den förnöjsamma Too- ticki, i det ängsliga Mumintrollet eller i Filifjonkans katastroftänkande? Att vi har olika utgångspunkt får vi acceptera. Gemensamt är att vi alla lever med tillvarons ovisshet. Kanske kan vi lära oss av varandra? Vi kan träna oss att förundras och att vara mera närvarande i stunden som Too- ticki, vi kan se det ängsliga Mumintrollet som en omtänksam karaktär som behöver hitta sätt att förvandla sin giftiga oro till sund oro och vi kan som Filifjonkan föreställa oss det värsta möjliga framtidsscenariot och lugna oss med att även om det värsta händer så kommer vi att klara det på ett eller annat sätt.

---